”Verksamheten i Tranås ska alltid fortgå och vara lönsam”

Ulrik Jismyr är platschef på vår fabrik i Tranås, här har han varit i 31 år – redan före Atria kom in i bilden, och producerat pastejer. En älskvärd kategori vi är marknadsledande inom men som idag inte är lika självklar som den en gång varit. Här gäller det att ta nya steg och ständigt utvecklas för att fortsatt vara lönsamma och konkurrenskraftiga.  

− Mitt stora uppdrag och det som driver mig är att säkerställa att verksamheten i Tranås alltid ska fortgå och vara lönsam. På samma sätt som fabriken för mig var en väg in arbetslivet vill jag att den i framtiden ska vara det för den yngre generationen i kommunen.

Vilken är utmaningen?

− Här tillverkar vi pastejer, både skivbara och bredbara och blodpudding – två fantastiska kategorier men som konsumenter idag behöver bli påminda om för att fortsätta köpa. Våra produkter har länge sålt sig själva, men det är nya tider nu och här är det viktigt att vi hänger med och utvecklar nya produkter som möter nya behov. Vi har en del spännande projekt på gång inom bredbart pålägg som det ska bli intressant att se resultatet av. Vi kan även se att satsningen som gjorts i att lyfta våra Lönneberga pastejer mer i marknadsföring och i butik har gett resultat vilket är riktigt roligt. Jag menar pastej är ju en fantastisk produkt.

Varför då?

− Först och främst är det riktigt gott, sedan är det smidigt – det är bara att bre på en macka och kanske addera lite saltgurka så har du en riktig god frukost eller mellanmål som dessutom är rik på järn. En fördom som kan finnas kring leverpastej är att vi skulle slänga i massa olika ingredienser och delar från djuret och bara mixa ihop, men det stämmer absolut inte – det är noggrant utvalda ingredienser. Även blodpudding är en fantastisk produkt som även den tillför järn, utmaningen här är att om man som barn inte vuxit upp med blodpudding är sannolikheten liten att man köper det som vuxen. Så här måste vi också påminna om vilken bra produkt det är, men vi kan se nu under tuffa ekonomiska tider att den ökar i volym då det är ett väldigt prisvärt livsmedel.

Du har varit på anläggningen i 31 år, hur hamnade du här och varför har du valt att stanna?

− Jag började sommarjobba redan som 16 åring och jobbade varje sommar fram till jag tog studenten, därefter fick jag ett vik och senare en tillsvidareanställning. Jag började på utlastningen, sedan blev jag samordnare för linjen med bredbar leverpastej, därefter blev jag arbetsledare på packningsavdelningen och 2005 gick jag in i rollen som platschef.

− Så länge jag utvecklas och känner att jag utmanas och kan växa i min roll ser jag inget behov av att flytta på mig. Jag vill vara med och påverka utvecklingen och framtiden för Atria här i Tranås. Vi ska fortsätta leverera hög kvalitet, vara kostnadseffektiva och lönsamma – en grundföresättning för att finnas kvar. Jag vill att mina barn, eller barnbarn ska kunna söka jobb här i framtiden om de skulle vilja det. Sedan trivs jag ju otroligt bra också, vi är en liten anläggning med en stark sammanhållning, något som syns i att vi har en väldigt låg personalomsättning – vi trivs tillsammans!

Finns det någon produkt ni tillverkar som är en personlig favorit?

− Arboga, skivbar pastej är en given favorit – det är även den pastejen vi säljer mest av. Annars tycker jag mycket om vår senaste pastejnyhet, Lönneberga Ugnsbakad pastej. Sedan är ju jag förtjust i blodpudding, jag brukar servera det med våra isterband som tillverkas i Moheda – det är en riktigt bra kombination. Även ett tips nu inför sommaren är att grilla Lithells isterband och ha på grillbuffén.

Över till privata Ulrik, vad gör du när du inte jobbar med oss på Atria?

Jag umgås med min fru Therese och våra två söner, den yngsta som är 15 spelar hockey – så det blir mycket hockeymatcher. Sedan tränar jag själv en hel del, både och jag och min fru har spelat bandy så idrott är en stor del av vårt liv. Nu blir det mer löpning, padel och styrketräning. Sedan hänger vi gärna i vår sommarstuga i Rönnäs vid sjön Sommen när vi får möjlighet.

Tack Ulrik!